Alfvé se äventyr idag med F eller äventyr och äventyr, hämtade lite häst utrustning i Sanda. Sen så kom de en tjej som provred min "lilla" tjej., hon sa att det va den största hon hade ridit på. Nu får ni inte tolka det snuskigt. Men jag tror att hon skulle vilja komma tillbaka och rida fler gånger. Sen när jag kom hem igel det ut för.... När jag parkerade så va de två bilar till vår av ena va pojkvännen. Vi gick in, sen med en idog boskap han vräka "är maten klar snart eller!?!" med tanke så att hem inte gjort sin ENDASTE syssla som jag ber honom om (disken) så tappade jag tålamodet lite eftersom jag hade ingenting att laga maten med. Men man biter ihop och får diska fes man skall använda! Undertiden så kommer han och stryker sin k*k mot mej (han hade en vän med sej hem så jag vet inte om han skulle visa att han va alfahannen") de sköt iallafall i världens tjafs och stackars vännen som fick höra på! P skrek men jag försökte iallafall resonera! Sen efter maten se åkte dom och ?eter ett tag fick jag reda på att han smsade med traktorbruden Alma! Då gjorde de ont! Ni som t?t förstår! Och ger lön hem för ett tag sen, fly förbannad på mej, vad annars, se inatt blir de soffan! Om de är så att de bryts imorrn så här jag en väldigt kär vän som låter mej än Ulf dom! Tusen tack till det pratet <3 förlåt för ett denna blogg har blivit en gnällbok!!

..varar längst, brukar de låta. Och det försökte jag med i morse. Jag vaknade och kände att nu är tiden inne att sanningen skall komma fram! Jag får nog ta historien ifrån början. Det va när det va "brakfesten" söder ut. Jag drack öl, lekte lekar, pratade med folk och hade trevligt. Det blev mörkt, folk va fulla och började tappa fokus. Jag va lite mer än onykter men inte full men kontroll hade jag! Pojkvännens kompis kommer fram till mej, säger att han ville prata med mej, ler, tar väg i min arm och drar mej avsides (sisådär 100-150m ifrån festen). Där lägger han sej ner och tittar på stjärnorna. Han klappar i gräset brevid sej och säger till mej att lägga mej ner, visst kunde jag väl göra de tänkte jag. När vi legat och tittat på stjärnorna i tystnad en liten stund så börjar han vräka ur sej massa kränkande saker och saker som typ "om de tar slut mellan er så kommer jag va på dej med en gång", "om du skulle röra mej nu så kommer jag bli skit hård med en gång". Jag skrattade honom i ansiktet och sa de att "ha, de kan du ju tro!", då vänder han sej emot mej och börjar ta på mej. Jag kände hur obehaget växte och jag slingrade mej undan och satte mej upp för att gå där ifrån, då tar han tag i mej och mina bröst bakifrån och drog ner mej på backen igen. Jag sa till honom att lägga av och gjorde ett försök till men han gjorde samma sak igen. Ännu ett försök så lyckas jag komma ifrån honom en bit, komma upp på benen och börjar halvspringa tillbaka till festen utan att se bakåt! Men han måste ha slocknat där jag flydde ifrån honom, för jag såg inte honom sen. Dagen efter eller om det va några dagar efter så frågade jag pojkvännen om vissa saker stämde som hans vän hade sagt till mej den kvällen som han hade sagt till honom. Men jag kände mej inte redo att berätta allt som hade hänt för såren va ännu så färska och jag kände att jag ville "läka" först! Så imorse vaknade jag och det första jag tänkte va att nu skall jag berätta!! Jag ringde men då hade pojkvännen inte tid att prata men att han skulle ringa upp sen. Då hann jag bli nervös, ångra mej och rädd. Men när telefonen började ringa så va det bara att ta ett djupt andetag och bara låta orden flöda. Jag lättade på hjärtat, berättade allt och kände att en enorm sten hade släppt från mitt bröst, då börjar han skälla på mej och sa det att om jag väntat såhär länge så hade jag lika gärna kunnat skita i att berätta över huvudtaget!! Jag vet inte om han själv blev rädd eller sårad. Hans reaktion förra gången va så stark över att vännen hade svikit hans förtroende, genom att ha berättat saker för mej den kvällen, men inte alls lika stark över att han kränkte mej. Och den här reaktionen jag fick i morse va att han blev arg på mej... Jag trodde att jag bara hade gjort ett fel den kvällen, och det va att jag följde med hans såkallade "vän". Men jag börjar bli tveksam.. Kanske allt va mitt fel..? Hade jag omedvetet sänt ut signaler? Hade jag haft fel tonläge i mitt "nej"? Kanske det här inte va ett försök till våldtäkt? Har jag missuppfattat hela händelsen? Jag va så säker på min sak tills i morse.. Som sagt, det kanske va mitt fel..!? Får se vad pojkvännen säger när han kommer hem från jobbet.. ..

Vad skall man göra idag då? Först och främst skall jag iallafall ringa L, sen ta en dusch! Varmvattnet tog slut igår efter de att pojkvännen diskat, jag duschat hunden (pga hans utslag) och sen att pojkvännen duschat. Kan?? Inte alls för att duscha kallt!! Sen blir de väl hem till svärmor för att mejla mitt cv+personlig brev till resursen. Man kan ju hoppas att det går vägen! För så som jag levt nu den senaste tiden har inte varit kul. Har inte kunnat följt med på roligheter, tankat bilen osv. 4-5tusen i månaden är inget man överlever på med boende, hund, häst, katter, sambo och bil, och mindre jobb skulle jag få from oktober!:-o Nej, jag håller verkligen tummarna. För då säger jag upp mej direkt!!! Nä, nu orkade jag inte skriva längre!(konstiga drömmar har jag drömt den senaste tiden, verkligen jätte konstiga)

..med aktiviteter! Först så iväg och rida så hunden och hästen fick röra lite på sej, även jag och det va skönt! Va även iväg och köpte ett sånt där täcke i reflex som går från bogen och till ändan och som man går när man rider (kommer inte på vad de heter) för 200kr. I slutet av månaden, om min hosta då har lagt av, så skall jag åka och köpa sadelgjord och kotskydd av L! Och självklart träffa lilla söta S!! Varit iväg och handlat och nu sitter jag hemma och letar jobb. Sista utvägen, resursen. Bättre än inget! Önska mej lycka till!

Jag känner att jag måste förklara lite så det inte skall bli några missförstånd! Pojkvännen min är inte så hemsk som jag kanske får honom att låta, utan han har sina bra stunder. Vissa dagar så öser han kärlek över mej, nästan så att ibland får jag säga "stopp stopp, du kväver mej". När jag har skrivit här så här jag varit upprörd och ibland inte tänkt mej för hur jag kan få honom att uppfattas. Jag har tagit upp det med honom att jag inte har mått så bra den senaste tiden och att mycket har haft med honom att göra. Han lyssnade och förstod, han dessutom har bett om ursäkt för sitt dåliga humör, uppförande och att han skall bättra sej. Visst att jag tidvis hatar honom som pesten men mestadels älskar jag honom av hela mitt hjärta. Jag är jätte tacksam för allas tankar!! Det visar vem som finns där och vilka som bryr sej om mej och mitt välmående <3 Som sagt, han är inte hemsk! Ofta av tjafsen så har det varit missförstånd mellan oss och att jag kan haft ett finger med i spelet. Älskar honom och älskar mina vänner!

Det är då fan att det alltid skall bli såhär när han har druckit... Han drar upp gammalt sen höjs rösten, ord blir till själsord. Jag sa ifrån igår, en klapp på axeln! Han pekar ut mina brister och misstag men igår tog jag till samma medicin!! Jag fortsatte tills det att du inte längre hade något att invända och blev tyst. Han kanske fick sej en tankeställare, man kan ju hoppas! För nu får de va nog, nu får det här få ett slut. Om inte det slutar så kommer allt att göra det!!! Och det gjorde jag väldigt klart för honom igår, då skämdes han. Det kan han gott göra! Man skall nog passa sej lite för mej idag, jag verkar vara på krigsstigen! Efter allt det så tog jag mej en shot C men inte fan slöt hostan för de.. Inte fan kunde jag sova för de.. Dock fick jag hela 4 timmars sömn, Wox rekord! Jag känner mej som en tickande zombi-bomb, som är sååå nära på att explodera! Jag måste få sova snart... Idag är det 7 veckor sen... Hata!!

Igår när jag vaknade så pirrade det i min mage, sånt pirr har jag inte haft på många många många år! Jag hade nämligen drömt om min första och största kärlek. Vi hade suttit och pratat med mamma i köket, han satt i en silvrig/grå sidenpyjamas och va så glad, jag va så glad, mamma va så glad.. Alla va glada! Saknar verkligen honom ibland, så här års så är det 10år sen jag träffade honom och föll pladask. Det kanske inte finns någon sådan där kärlek kvar men allt som han har ställt upp för mej, hjälpt mej och ofta bara funnits där. Ville man komma iväg och slippa verkligheten ibland så tog man moppen, åkte till honom, såg film och bara va... Det är så tråkigt att vi inte har någon kontakt längre men stöter vi på varandra så pratar vi. Han kommer alltid att ha en väldigt stor och väldigt speciell plats i mitt hjärta som aldrig kommer att fyllas av någon annan! Bara tanken på vad som hände i januari för snart 10år sen... Det va han som hjälpte mej igenom det, om inte han hade funnits där så vet jag inte vart jag hade varit idag. Om jag ens hade varit i livet. Läskigt!! Han är den underbaraste människan jag känner, och den flickan som intar en plats i hans hjärta skall fatta sej väldigt lycklig! Jag hade chansen men jag sumpade den! För vadå, det här?

Efter jobbet i tisdags (ca 02.00) så satt jag i soffan och fick ett hostanfall samt som måste hålla i revbenet, då knixade det till i ryggen på mej. Jag fick svårt att andas samtidigt som hostan fortsatte.. När det hade lugnat av så ringde jag sjukvårdsupplysningen, när jag sa vad som hade hänt och att jag har haft hostan i över 6 veckor så började hon knappra på datorn i hög hastighet och nästan skäller på mej för att jag inte sökt upp läkare. Hon sa till mej att jag skulle ringa vårdcentralen direkt när jag vaknade och om det skulle bli värre under kvällen och natten så skulle jag åka in akut! Det fick mej att inse att det kanske va allvarligare än vad jag trodde :oDagen efter så ringde jag v.c, dom sa att jag skulle komma in imorgon (idag). Jag fick komma in med en gång, läkaren såg oroad ut medans hon lyssnade på hjärta, lungor och luftrör samt tog putt i fingret. Dom konstaterade att jag hade allvarlig luftrörskatarr, hoppsan! Tackade för besöket och åkte till apoteket där cocelanen och maroprix (stavningar) väntar på mej. Tog sej en shot och kände hjärtat började rusa, hjärnan snurrar och ögonen blev trötta.. Det va bara att bita ihop och åka och jobba! Kul..... Nu sitter jag helt utslagen i hans soffa och hoppas på att kvällen går fort så jag kan få åka hem, ta mej en shot av cocelanen och krypa ner i sängen för att få sova mer än 3 timmar/dygn i snart 7 veckor! *Längtar*