orkar verkligen inte... hade en såndär dröm igen..

vi va på någon form av fest och så undrade jag vart Han hade tagit vägen, frågade en gemensam vän vart han var och han sa med en gång (nervöst) att han skulle hjälpa mej leta. sagt och gjort så gjorde han de men han försökte vilseleda mej. jag sa att jag skulle kolla vid bilen. han skulle promt hjälpa mej att öppna dörren ut men "lyckades" inte då han först sa att dörren var låst och sen skyllde han på att han hade ont i händerna. Jag knuffade undan honom och öppnade dörren, tittar mot bilen och ser Honom sätta på denna äckliga lilla fitta där inuti!! Hon tittar på mej och hånler, jag rusar fram, krossar rutan och....vaknar! jag va såå jävla arg när jag vaknade, är fortfarande det. jag försökte verkligen somna om för att kunna få slå ihjäl båda två, va skönt det hade varit för mitt pshyke att fått göra de! Att bara kunna få mata slag på denna äckliga varelse, se hur ansiktet tappar sin form och hoppas på att sista andetaget är taget, det hade varit en fröjd för ögat.

Att ett sådan hat kan existera inom mej trodde jag inte var möjligt, jag är ingen sån som hatar, men denna människa är absolut ingenting värt för mej!

Jag älskar dej, men just nu hatar jag dej något extremt!

En dag i taget. Dag efter dag.. Jag har varit så inne i mej själv de senaste halvåret, pga att jag inte har mått så bra. Ibland har jag tyckt att de har varit jobbigt att träffa vännen för att jag helst av allt skulle vilja va ensam hemma! Mycket har hänt sen sist jag skrev. Lilla hankatten blev påkörd för ett tag sen tex. Blev lämnad mitt på vägen i väntan på att nästa bil skulle komma.. Hur kan man inte stanna och lyfta katten till vägkanten?! Som tur va så hade dom kört över huvudet så han dog med en gång. Men tänk om han hade lidit, försökt tagit sej där ifrån, blivit som ett blodspår efter honom och sen dött... Fy fan! Har en förkylning som kommer och går hela tiden, den till liksom aldrig bryta ut. Har även varit något deprimerad vid tillfällen. De enda jag gör nu om dagarna är jobbar, är i stallet, prioriterar hunden, fixar i huset. Försöker faktiskt isolera mej lite från folk. Tycker de är jobbigt att va glad när man egentligen inte är de.. Så undrar ni varför jag inte hör av mej, varför ni inte ser skymten av mej så är de därför! Jag är totalt utmattad efter ett jobbpass, jag trivs jätte bra men jag blir så totalt slut över att stressa. Försöka fixa iordning samordnarens fel och misstag hela tiden är ett stort stressmoment för mej! Hon skiter lixom i allt. Mina kollegor är dom sötaste iallafall! Har fått många nya vänner. Appropå jobba så ska jag klä på mej för att börja åka.. Men kom ihåg, ni har inte gjort något! De är bara jag som inte riktigt orkar just nu..

Imorgon är de redan 10år sen jag sa mitt sista förväl av dej. Jag kommer ihåg de som att de hade hänt igår.. Jag hade uppsatt, som du tyckte att jag va så fin i, en lång svart kjol och lång svart jacka. Kläder som jag aldrig någonsin bar igen! Jag minns att jag inte grät en tår så fin minnes stund, för bag gav aldrig upp hoppet att du skulle komma tillbaka. Jag minns min dåvarande pojkvän (jag va 13 och han 14) grät då och kramade om mej och talade om för mej att han älskade mej då när alla skulle...beklaga? När minnesstunden va över. Men under begravningen kommer jag igår att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, när jag visste att där i kistan ligger min far.. Som han sa, när han levde, (vilket jag avskydde) tänk att du en gång har legat och skramlat i pappas pung.. Haha :.) ja du pappa, idag kan jag stolt säga att de har jag! Att se havet av alla dessa blommor, höra alla människor gråta, försöka trösta mamma min, va så tungt! Den dagen va så fin, himlen va blå, de va vindstilla och trädens grenar va fyllda av snökristaller.. Jag fick inte se dej en sista gång men de räckte med den gången på bårhuset, då jag inte kunde gå längre in än att dörren bakom mej kunde stängas. Jag stod som fastgjutet, kunde inte röra mej.. Jag mådde illa, ville kräkas. Fick ingen luft, ville fly. Min faster fick ge dej den lappen jag hade skrivit till dej. Jag stod som förstenad. Du låg där och såg ut som att du sov. Jag fick aldrig riktigt säga adjö... Jag gav dej aldrig den kramen jag alltid velat ge dej (du va aldrig så kramig av dej) Att få mej att minnas tillbaka på det här gör så ont! Jag sa till mamma, jag lovar att han kommer tillbaka när vi satt på hamnen och försökte titta ut genom snöflingorna ihopp på att se båtens lysen.. Förlåt mamma för att jag inte kunde hålla mitt löfte. Förlåt för att jag svek dej! Jag saknar dej min Pappa ❤

Vilken helg! I fredags va jag hemma och bara tog de bara lugnt i tron på en pojkfri helg men ikke. Hunden börjar skälla och jag kunde verkligen inte förstå vad som hände eftersom jag jag uppe i sängen och sov så jag sa till honom att de va tomtar på loftet och så gick jag på toa. Hör sen att mobilen ringer och jag tänkte för mej själv att: ja, de blev som jag misstänkte.. Och oj vad glad hunden blev !! Han va helt till sej över att äntligen få träffa husse igen. Sen blev de att vi satt en stund i vardagsrummet och pratade sen så sa jag att jag har upp och lägger mej igen eftersom jag faktiskt låg och sov. Efter en stund kom sambon upp och väckte mej igen, sen blev de åka av ;) hehe! Lördagen började med att åka och mocka, hem och ta in ved, göra eld och städa. Vid 11 kom svågern med familj. Han bjöd på öl och vi som inte hade hunnit äta något ännu. Stort misstag! För senare på kvällen så åkte vi på krogen. Jag minns inte såå hemskt mycket över vad som hände under kvällen. Endast fläckvist..! Jag ser en tjej sätter sej och kissar uppe på terrassen, jag får öl efter öl + drinkar av en gammal fordonare, jag blir tillsagd att ta de lugnt av en vakt (som jag bara tittade frågande på eftersom jag bara stod vid baren och pratade), jag hånglade med en tjejkompis, tror jag ramlade någonstans, sprang vilse vid syrrans lägenhetslänga när jag skulle hämta hunden osv. Men i storhet så är de svart! Att börja en dag på det sättet jag gjorde va ingen höjdare. Men jag mådde bra hela tiden iallafall. Glad, full och ofantligt trött! Jaja, de kostar att ligga på topp ;) haha! Söndagen där emot va lugn. Inge bakis men trött. Sambon åkte iväg till båten för att återigen upp och jobba... Suck.. Men bara den här veckan kvar nu! Sen så satt jag i soffan ända tills jag åkte och tog in hästarna sen blev de soffan igen. Idag blev de jobb. Hunden är så otroligt duktig på att va hemma helt själv nu *stolt matte*, han hade inte rört någonting här hemma!! Mitt hjärta ❤

Tänka sej att de redan är 10år, med sorg, smärta och saknad, sen du togs ifrån oss. Bakom dej lämnade du en förkrossad fru och 3 barn! Saknaden efter dej är fortfarande oändligt stor och ibland kan man fortfarande inte förstå att jag inte har någon pappa. Rätt vad det är så kommer det som en chock och man blir träffad av en våg av ångest. Fick en bild av min fina mamma som har gjort så fint vid din grav med röda rosor och tända ljus! Om du bara visste hur stark min lilla mamma har varit.. Du finns alltid i mina tankar, men lite extra idag! Jag älskar och saknar dej pappa ❤!

Nu är de bara städet kvar i gamla bostaden sen är vi äntligen där ifrån! Alla dessa dåliga minnen som göms där. Men de gör jag honom påmind om att jag glömmer de aldrig! Har börjat komma iordning ganska ordentligt i den nya bostaden, skönt att då börja på ny kula. Och även hästen verkar trivas i sitt nya boende. Så nu kan man pusta ut och andas igen, det har varit mycket nu ett tag och ångesten har legat över mina axlar och tyngt ner mej! Men de börjar släppa nu.. Dock inte förkylningen, men den kan jag faktiskt leva med! Nä fy va omotiverad jag va att skriva...

Ett skott i pannan skulle man ha haft. För inte fan duger man till någonting! Lyckas aldrig med något! Nu gjorde jag fel för att jag frågade varför inte jag blev medbjuden till sambons bror när dom andra bröderna med respektiva skall dit. Då fick jag skäll för att jag gnäller, vadå gnäller? Jag ställde bara en helt vanlig fråga. Visst att jag är på jobbet just nu men jag slutar ca 21! Och brodern bor 5 km (max) här ifrån!! Skit samma, va där du är och du kan lika gott stanna kvar där. Punkt slut!