Jag blev avbruten sist jag skrev så jag tänkte skriva klart de jag hade tänkt skriva då och sen lite nytt kanske. Men iallafall så att jag fick som sagt med mej pojkvännens brors flickvän upp på hästryggen i söndags. Det va jätte roligt att hon ville följa med ut! Hon fick sitta på ett litet russ och skumpa omkring :P eftersom han har så korta ben jämfört med min jätte till häst! Men det var tacksamt och hon verkar sugen på att följa med ut i helgen igen om det är fint väder vill säga. Ikväll skall jag gå själv på jobbet. Börjar bli nervös! Skall ge ögondroppar för första gången! Men det skall nog gå bra. Har ju gjort de innan. (fast på min hund då, kanske inte riktigt samma sak) storstädade igår... Åh fy säger jag bara. Pojkvännen har egentligen haft sovrummet som ansvarsområde men han har inte riktigt fått tummen ur. Och så är det så att när han städar så börjar han med att tex plocka på skrivbordet. Det brukar sluta med att skrivbordet är rent och fint men sen så ligger allt de som låg på skrivbordet, på golvet istället. Då brukar han inse att det är dags för pause. Och sen så kommer han aldrig igång igen. Samma gäller disken. Det brukar sluta med att jag sorterar den ena dagen och sen andra dagen så händer de att jag kavlar upp ärmarna...! Jag har sagt att de får väl gå an medans det är han som är iväg och jobbar (inte för att jag har någe glädje av dom pengarna) men nu när jag har börjat jobbar mer och mer så skall han få ta mer ansvar! Men denna gång så har jag sparat badrummet till honom. Får se hur många dagar de tar innan han städar det rummet, om han ens kommer göra de. Det återstår att se! Nej, ner och hänga upp tvätten...

Förra veckan var väldigt inensiv. Först så va det arbetsintervju på tisdag, onsdag intro, torsdag gick jag som anställd, fredag blev intro inom hushållsnära tjänster, lördag ledig, söndag intro helgs kväll. Från att ha gått och iprincip inte gjort något så märkte man att det var som en chock för kropp och pshyke. Allt man skall lära, allt man skall ta in, alla dessa intryck och människor. Ojojoj säger jag bara. Idag har jag då varit ledig, skönt! men tillbringade mesterdels av dagen på akuten med pojkvännen som körde omkull med crossen igår. Visade sej att smärtan i nacke och huvud var en mild hjärnskakning och en sträckning i nacken. Men va ändå skönt att kolla upp det!

Just det ja, vi får inte glömma att i söndags förmiddag fick jag med pojkvännens brors flickvän upp på hästryggen

Dom här två dagarna har verkligen tagit så pshyket! Jag är helt slut efter allt nytt som man har lärt sej.. När jag skrev inlägget igår så sov jag i princip, där av stavningen+att denna underbara telefon börjar säga ifrån. Det gör jag visserligen nästan nu med.. Är så trött i huvudet efter allt man skall komma ihåg! Efter jobbet så åkte jag till stallet och sen till affären för att sedan kunna åka hem och göra smörgåstårta till hjärtat<3 den blev fin för ögat men även god ^^ jag kan jag!! Nu ligger jag till sängs för imorgon tanter ännu en arbetsdag :) MONEY!!!

Jag fick jobbet som jag sökte för en vecka sen! :-D sökte i ringde förra måndagen, skickade cvt på tisdagen, fick ett samtal på fredagen, in till stan igår för att komma på intervju, idag intro och imorgon blir halva dagen intro och resten blir ensam! De kommer bli spännande !! Roligt att få lära sej något nytt. Men nu orkar jag knappt hålla upp mina ögon längre. Funderar på att bara blunda en stund......! ;)

För idag skall jag på arbetsintervju. De va länge sedan sist! Börjar faktiskt bli nervös. Men men, de är bara att vara sej själv fast man får fila till hörnen lite ;) bara så tråkigt att de hamnade på just denna soliga dag då jag hellre hade velat sitta på hästryggen. Men man kan hoppas att de kan hålla i sej såhär några dagar nu. De har blivit lite väl många dagar med regn och rusk, man blir ju nästan lite deprimerad! Idag fick jag ta all tvätt till mamma för att kunna få tvätta allt. För hemma så tvättar man två maskiner och gånger upp de, sen tar de 5 dagar innan de är torrt så man kan säga att jag har hamnat efter lite.. De kommer ta evigheter innan de har ordnat upp sej! Hoppas mamma ger mej en hjälpande hand medans jag l iväg :)

Nu i två nätter har jag faktiskt sovit, kors i taket! Men jag vaknar ännu för varje gång jag skall byta position, undrar om de kan bero på att man har vant sej efter 10 veckor med trasiga revben? Och dom har ännu inte läkt... Undrar hur lång tid det kommer ta.. I nästa vecka vet jag precis vad jag skall göra, jag skall åka och hälsa på bästa LM och döttrarna!!! Åh vad jag har längtat! Har känt mej så himla dum över att jag inte gjort de ännu men jag har inte velat med min hosta och luftrörskatarr. Hoppas att LM har haft överseende med de.. Sen på tisdag blir de arbetsintervju så vi får hålla tummarna för att de går bra! Har saknat en stadig inkomst så man kan va med på roliga evenemang, kunna ta bilen och åka och fika vid vänner, kunna köpa vad man behöver i affären och kanske unna mej något fint. För på de lilla jag har levt på (5-7 arbetsdagar/månaden) kommer man inte särskilt långt på.. Men nu dom senaste två dagarna så här jag varit och målat i pojkvännens-chefs-föräldrars nya hus och fått in en slant där ifrån. Men idag "tog jag ledigt" för ikväll så får vi finbesök av HP så de skall städas, laga mat osv osv. Skönt att bara va hemma ikväll och slippa åka någonstans (jag tror jag har blivit lite hemma kär) och låta vännerna komma hit istället! Nu har jag kört så mycket på sorken så jag tänker ta mej en öl ikväll !!

Sen i fredags så har jag sovit 6 timmar totalt. . . Jag kan inte förstå varför att det är så. Kan de va ångesten? Kan de va sängen? Kan de va katterna? Kan de va att de typ blåser storm i bostaden när vinden viner utanför? Jag är helt slut.. Borde egentligen inte köra bil, men måste man så måste man. Ner med rutan, upp med volymen and you are good to go! Men när man väl börjar slumra till så är de alltid något, en katt som kommer och tycker att "nu skall vi mysa", en pojkvän som sparkar, slåss, snarkar och pratar i sömnen, en hund som sover oroligt eller till ut, ett larm som går i gång, grannjävlar som ställer sej och vrålar precis under sovrumsfönstret, telefonen som ringer, ja allt tänkbart! Kan det va så att de är någon som inte vill att jag skall hålla mej vaken? Kommer de snart att hända något? Det känns som att de nu va länge sen någon tragedi hände, men kan de verkligen va de som ligger bakom det här?! Usch....... Ringde precis på ett jobb och dom bad mej skicka privat brev+cv+referenser. Man kan ju alltid hoppas. För det andra jobbet hör inte av sej och svarar inte när jag ringer. Och mitt nuvarande jobb kan ta sej i brasan, BIG TIME!!

Jag undrar om de är så att om någon slår mej tillräcklit hårt i huvudet så kanske mitt minne kommer tillbaka....???!