Jag älskar dej, men just nu hatar jag dej något extremt!

En dag i taget. Dag efter dag.. Jag har varit så inne i mej själv de senaste halvåret, pga att jag inte har mått så bra. Ibland har jag tyckt att de har varit jobbigt att träffa vännen för att jag helst av allt skulle vilja va ensam hemma! Mycket har hänt sen sist jag skrev. Lilla hankatten blev påkörd för ett tag sen tex. Blev lämnad mitt på vägen i väntan på att nästa bil skulle komma.. Hur kan man inte stanna och lyfta katten till vägkanten?! Som tur va så hade dom kört över huvudet så han dog med en gång. Men tänk om han hade lidit, försökt tagit sej där ifrån, blivit som ett blodspår efter honom och sen dött... Fy fan! Har en förkylning som kommer och går hela tiden, den till liksom aldrig bryta ut. Har även varit något deprimerad vid tillfällen. De enda jag gör nu om dagarna är jobbar, är i stallet, prioriterar hunden, fixar i huset. Försöker faktiskt isolera mej lite från folk. Tycker de är jobbigt att va glad när man egentligen inte är de.. Så undrar ni varför jag inte hör av mej, varför ni inte ser skymten av mej så är de därför! Jag är totalt utmattad efter ett jobbpass, jag trivs jätte bra men jag blir så totalt slut över att stressa. Försöka fixa iordning samordnarens fel och misstag hela tiden är ett stort stressmoment för mej! Hon skiter lixom i allt. Mina kollegor är dom sötaste iallafall! Har fått många nya vänner. Appropå jobba så ska jag klä på mej för att börja åka.. Men kom ihåg, ni har inte gjort något! De är bara jag som inte riktigt orkar just nu..